Lite om mej...

Uppväxt

Född -61 i Jokkmokk. Följde med mor och far (hade inte mycket av ett val) då de flyttade runt i Sverige och följde min pappas arbetsplats. Det här var på den tiden då fadern stod för försörjningen och modern stod för hushållet..

Jag har bott i Moskosel, Åtvidaberg, Hallsberg, Finspång och Stockholm, där jag bor nu. Här har jag bott sedan 1970. När vi flyttade till Stockholm kallades jag för "dialekten" i skolan eftersom vi flyttade från Finspång, där man pratar östgötska. Att det sen övergick till "fettot" är en annan sak men har lite att göra med det faktum att jag spenderade somrarna i Norrland med mina mor-föräldrar, som skämde bort det lilla välartade gossebarnet (mej) med bullar och saft..

Grundskolan började riktigt bra men avslutades i en mer nedåtriktad lutning av den kurva som mätte insatsen i skolan. Detta till mina föräldrars stora förtret.

1977 hade dom fått nog och flyttade till Hallsberg (pappa hade fått ett erbjudande han inte kunde säga nej till. Han blev chef på Vattenfall's utbildningscentra i Åsbro.).

Efternamnet Tångring

Hela min grundskoleperiod gick åt till att höra alla dessa varianter av mitt efternamn. En del ganska råa medans andra var lite mer underfundiga.

Namnet kommer från en viss hammarsmedsmästare vid namn Elias Göransson Tångring (*1722, †1766), som enligt uppgift var en hammarsmed i Dalarna, i mitten på 1700-talet. Det sas att eftersom han inte använde den s k tång-ringen (så stark var han) så fick han helt enkelt namnet Tångring.

Tång-ringen används för att hålla ihop tångens skänklar då man bearbetar det varma materialet.

Numer bär jag mitt efternamn med stolthet :)

Utbildningen

Jag hade kommit in på Atlas Copco's Industriskola trots mina usla betyg. En 3-årig betald utbildning inom verkstadsindustrin vilket innebar att jag inte flyttade med familjen till Hallsberg. Jag inkvarterades hos min moster i Alby (en förort till Stockholm c:a 10km sydväst). Varje morgon var det till att åka tunnelbana till Sickla bro för att stämpla in kl 07:15. En resa som tog c:a 1 timme med kommunala färdmedel.

När jag gick ur skolan hade mitt snittbetyg höjts så pass mycket att utan öron hade min pappas mun gått runt huvudet på honom.

Det andra året skulle vi ut och praktisera på avdelningarna. Jag hade skrivit upp mej på yttre service, alltså åka ut till maskinerna och serva dom på plats. Den platsen snodde min "klasskompis" varpå jag stod utan nån praktikplats alls. Efter mycket huvudbry lyckades rektorn få tag i Birger Westlin (chef på Teknisk Service - Ovanjord) som sa att "ta hit grabben så får vi se..". Jag stannade på Teknisk Service i 12 år.

Militärtjänst på P10

Varför nämna nåt om det? Då jag mönstrade sa jag med eftertryck att jag inte ville bli ett befäl. Jag hade nämligen skräck för att tala inför folk. Det brydde man sej inte alls om utan skickade mej till Strängnäs för en 14 månaders utbildning som plutonbefäl.

I egenskap av ett plutonbefäl skulle man ju allt som oftast prata inför mannarna vilket till en början var förknippat med ren och skär skräck. Det gick över, kan jag säga..

Utbildningen lärde mej hur jag ska förbereda mej inför ett s k anförande och vilka metoder man ska använda sej av ifall scenskräcken tar överhanden, vilket har visat sej vara en alldeles utmärkt strategi.

Numer håller jag ofta utbildningar och "seminarier" för stora och små grupper där jag fokuserar på mitt budskap och hur jag ska få det att "gå in", istället för hur "läskigt" det är att stå inför en grupp människor.

Karriären tar sin början

Under min tid på Atlas Copco var jag en period ansvarig för Brokk. Jag var #2 i världen på att "showa" med Brokk'en (tydligen fanns det en "Tony" på Brokk i USA, som var vassare..). Jag var också ansvarig för bl a hydraulhammare och sedemera även produkten Conjet.

Dessa produkter förde mej otaliga gånger runt i världen, huvudsakligen till USA, Italien och Schweiz. Även Ryssland, Japan, Australien, Kina, Korea, Nordafrika, Kanada, Panama (plus många fler..) har fått sin beskärda del av min tid.

Under större delen av 1983 arbetade jag på en landbaserad oljerigg i Lund. Riggen hade köpts in från Texas och med den följde Texaner som skulle lära oss Svenskar hur man arbetade på en oljerigg. Jag arbetade som en s k Roughneck i flera månader innan jag tog klivet upp och blev Derrikman. Under den här tiden lärde jag mej Engelska med en Texas dialekt vilket följde mej under många år..

1990 anställdes jag på Conjet AB i egenskap av Service Chef. Jag var då 29 år och hade ett barn tillsammans med min blivade fru Marita.

Jag ansvarade för all service och teknisk service för de maskiner som redan var sålda samt för de maskiner vi byggde. Vi hade maskiner över hela världen, huvudsakligen i USA. Då den kommunikatinsformerna var ytterst begränsade, förlitade vi oss på telefon, fax och personliga besök. Det gjorde att jag, likt skinnet på en viss manlig kroppsdel, for fram och tillbaka för att assistera, där så behövdes.

Manualerna för de maskiner som redan var ute, hade Atlas Copco redan gjort men gjorde vi något nytt var den min uppgift att skriva manualer och reservdelslistor. Eftersom jag följde med maskinerna dit dom såldes innebar det en ofantlig mängd med resor över hela världen. På dessa resor skulle maskinen riggas och personalen tränas så dom själva kunde köra på ett säkert sätt.

Programmering

1993 inleddes en era som fortfarande håller i sej: kunden behövde ett sätt att styra maskinen som maskinen i ursprungligt utförande inte klarade av. Mina chefer (pluralis) bad mej titta över möjligheten att programmera en Mitsubishi PLC (FX0N) samt en display (MAC10) som skulle möjliggöra för Conjet AB att tillfredsställa kundens önskemål. Där började det..

Med en manual för sagda produkter och Melsec Medoc/Mac Programmer började mitt intresse för programmering.

Jag har gjort otaliga projekt för Mitsubishi's PLC'er samt Beijer's displayer. Jag har då använt GX Developer (PLC), IX Developer (display), Mac Programmer (display) samt E-Designer (display). All PLC programmering gjordes i LADDER.

2012 började utvecklingen av 7-serien varför jag lärde mej CoDeSys i en hast. För att programmera Scanrecos svart/vita displayer var jag tvungen att sätta mej in i funktionen hos deras egenutvecklade mjukvara. Med CoDeSys programmerades både PLC och display vilket ju var en helt ny värld för mej.

Även kommunikationen i den nyutvecklade 7-serien innebar nya bekantskaper: CANopen. Tidigare hade vi dragit allt via kablar till PLC'ns in och utgånga men i o m inträdet av CANopen fick jag lära mej helt nya sätt att kommunicera med externa I/O's. Kommunikationen med BlueTooth innebar även den nya utmaningar.

Webbutveckling

1998 for jag till Australien där jag träffade en barndomsvän. För honom berättade jag hur enkelt det var att skriva HTML-kod. Det nappade han givetvis på och startade en webbbyrå "down-under". Jag skapade istället Conjet's intranät CoNet.
CoNet var byggt på Perl från början (ersattes av PHP) och en liten del Javascript (förutom CSS och vanlig html-kod) och innehöll allt från mysql-drivet maskinregister till att ärendesystem (som hjälpte till att behålla Conjet AB's ISO9001-certifieringen vid en viss tidpunkt).

Webbutveckling har hela tiden varit ett stort intresse hos mej tillsammans med maskinprogrammering. Jag antar att den snabba återkopplingen är en del som gör det så oerhört intressant och givande.

App-utveckling

2020 insåg jag att Conjet inte hade någon app (för mobil). Egentligen har jag insett det långt tidigare men 2020 fick jag tummen ur, så att säga. Jag lärde mej Java och utveckling för Android och skapade en mäkta imponerande app (om jag får säga det själv) med hjälp av Android Studio. De är fortfarande min egen och ägs inte av Conjet AB. Med den beräknas munstycksdiamater, tryckfall i slangar, flöde och tryck för givna eller sökta diametrar samt produktion! Det givna vertyget i en Android ägares app-flora.

Äventyret fortsätter ..